Hittelön – vad gäller
Hittelön är den ersättning som ägaren betalar till den som hittat och lämnat in något. Det är en gammal ordning, och lagen som styr den är från 1938. Den är kort, men flera av reglerna är okända för de flesta. Här är vad som gäller, både för dig som hittat något och för dig som fått tillbaka något du tappat.
Grunden: anmälan först
Rätten till hittelön bygger på att fyndet hanteras rätt. Lagen om hittegods säger att den som hittar något ska anmäla det till Polismyndigheten utan oskäligt dröjsmål. Är ägaren känd får upphittaren i stället kontakta ägaren direkt.
Polisen förtydligar att skyldigheten gäller den som tar hand om föremålet. Låter du det ligga kvar där det är behöver du inte anmäla något.
Den som tar hand om ett fynd men inte anmäler det kan straffas, och förlorar dessutom all rätt som fyndet annars hade gett. Det betyder att den som behåller något i stället för att anmäla det inte heller har rätt till hittelön.
Vad ägaren ska betala
När ägaren vill ha tillbaka sin sak har hen enligt lagen rätt till det, om hen betalar tre saker:
- Polisens skäliga kostnader.
- Upphittarens skäliga kostnader, om upphittaren haft utgifter för att ta hand om saken.
- Skälig hittelön.
Lagen säger inte vad som är skäligt. Det finns inget fast belopp och ingen procentsats i lagtexten.
Tio procent: vägledning, inte lag
Polisen skriver att hittelönen vanligtvis uppgår till 10 procent av värdet på det som hittats. Det är en vedertagen nivå, men den är inte bindande. Ett föremål med stort värde för ägaren men litet marknadsvärde, eller ett fynd som krävt mycket arbete, kan bedömas annorlunda.
För vardagliga saker blir beloppet ofta så litet att parterna kommer överens om något enkelt, eller att upphittaren avstår.
När ingen ägare hör av sig
Lagen har också regler för när ägaren inte dyker upp:
- Tre månader. Blir ägaren inte känd inom tre månader från att fyndet anmäldes till polisen tillfaller saken upphittaren.
- En månad efter besked. Polisen skriver att upphittaren också kan få behålla saken om ägaren inte hämtar den inom en månad efter att ha fått meddelande om den.
I båda fallen förutsätts att fyndet anmäldes som lagen kräver.
Hittelön för nycklar
Nycklar är ett specialfall. En nyckelknippa har nästan inget marknadsvärde, så tio procent av värdet blir i praktiken ingenting. Det ägaren egentligen vinner på att få tillbaka nycklarna är att slippa ett låsbyte, men det är inte samma sak som föremålets värde.
Dessutom fungerar hanteringen annorlunda. Polisen registrerar inte upphittade nycklar, så ägaren måste själv fråga på en polisstation som har hittegods. Har nycklarna en stöldskyddsbricka eller annan id-märkning ska upphittaren följa instruktionen på märkningen; då kan nycklarna komma tillbaka utan att polisen är inblandad alls.
Det vanliga är att en ägare som får tillbaka sina nycklar tackar med en mindre summa eller en gest. Det finns ingen lag som kräver mer.
Om du hittat något
- Ta bara hand om saken om du tänker lämna in den.
- Finns en id-märkning, följ instruktionen.
- Annars: lämna in till en polisstation som tar emot hittegods. Kontrollera listan på polisen.se.
- Försök inte själv lista ut vilken dörr en hittad nyckel passar till.
Om du fått tillbaka något
- Fråga polisen vilka kostnader som ska betalas.
- Erbjud en skälig hittelön. Tio procent av värdet är en vanlig utgångspunkt för saker med tydligt värde.
- Prata om saken i lugn och ro. För vardagliga fynd brukar en enkel överenskommelse räcka.
- Källor (kontrollerade 2026-10-12)
- Riksdagen – Lag (1938:121) om hittegods
- Polisen – Hittegods
- Polisen – Förlustanmälan